Att analysera kärlek
Jag var väldigt analyserande som liten. Minsta lilla grej kunde jag fundera på ända tills jag fått ett riktigt grepp om det. Ibland kan jag förundras över att jag redan i tidig ålder höll på sådär. Mina slutsatser var såklart helt korkade, men ändå är jag nöjd att jag faktiskt kom fram till slutsatser överhuvudtaget som liten knodd.
I trean på lågstadiet var jag väldigt intresserad av tjejer. Jag visste inte vad jag skulle göra med en tjej om jag fick tag på en. Men jag ville ändå ha en. Mamma har berättat att jag jämt såg på Love Boat efter skolan, och det kanske var det som orsakade min tjejgladhet.
Jag skulle självklart lista ut knepet för att få tjejer. Jag minns inte riktigt om jag gjorde många experiment på området, men jag minns en gång då jag hade listat ut att brudar gillar intelligenta grabbar. Och även om jag inte var särskilt intelligent kunde jag ju faktiskt spela smart. Jag behövde bara hitta ett lämpligt byte.
I samband med det var jag med i en musikal som snart hade premiär i stan. Ena tjejen som var med i musikalen var i gymnasieålder och mellan repititionerna fick hon ta hand om oss småbarn. En gång tog hon med oss till kafeterian på hennes gymnasieskola, och där kunde jag äntligen iscensätta min storslagna plan för evig kärlek.
Problemet var att det var så sjukt mycket brudar där i kafeterian och alla var närmare tjugo, medan jag enbart var 10. Jag förstod att eventuella raggningsförsök skulle rendera i massivt misslyckande. Dels eftersom jag inte hade några erfarenheter av raggande, dels för att jag var för nervös för att närma mig tjejer.
Så jag bestämde mig för att låta tjejerna komma till mig. Och eftersom jag hade bestämt mig för att intellekt tände dem, behövde jag se smart ut. Nu råkade det vara så att längst bak i kafeterian fanns det en massiv tavla fylld av tecknade blommor. Under respektive blomma stod dess latinska och svenska namn. Carl Von Linnés våta dröm med andra ord, och jag såg stora möjligheter.
Jag gick rakt igenom rummet, ställde mig nedanför tavlan, rättade till mina glasögon och började läsa. Tanken var att alla tjejer skulle falla för mitt stora blomintresse. Snart skulle någon komma med en frestande invit.
Efter vad som kändes som en evighet insåg jag att min plan fallerat. Och jag gick skamsen tillbaka till bordet.
naaw, vet hur det känns.
fick redan som minior vara med i juniorkören. som ensam kille. det skulle röstas fram lucia. jag “råkade” göra ett hjärta över lindas i. alla fattade att det var jag..
jag saknar dig
Perkan - januari 23, 2009 kl. 6:55 e m |
Underbart. Helt underbart. Personligen har jag vaga minnen av kriget kring den gröna manisonten. Pingis var en av få saker jag tycktes behärska som liten. En eftermiddag befann sig tjejen jag gillade alldeles särskilt på fritidsgården. Vid pingisbordet. Hon stod bakom min motståndare som såklart darrade av skräck. Jag såg min chans och brände av en serv som hette duga. Dock missade jag bordet. Och träffade henne. På armen. Det blev rött.
Kalle - februari 23, 2009 kl. 10:48 e m |